Jutterström svamlar om både högern och vänstern

The cradle-to-grave welfare state ensures that people in poverty stay there – and that patronising apparatchiks stay in business. — Philip Johnston

Svenska Pappersindustriarbetareförbundets ordförande Matts Jutterström driver i en debattartikel tesen, att högern vill ha fattig-Sverige åter (Expressen 23/2 2016). Artikeln innehåller dock inte ett enda rätt.

För det första är det oklart vilka, han menar. Den svenska högern är begränsad till en snäv akademisk krets i Uppsala och dess få medlemmar komma aldrig att beredas framstående positioner i något svenskt parti av betydelse. De olika debattörer, som Jutterström nämner, tillhöra center-vänsterrörelser.

För det andra är konservatismen — högerns ideologi — icke en deterministisk ideologi. Vissa förneka för visso helt, att konservatismen alls är en ideologi, emedan de mena, att en ideologi per definitionem innehåller en utopi byggd å axiomata, vilket saknas i konservatismens idéarv. Dessa definiera konservatismen som ett förhållningssätt till livet och till tingens ordning. Ödesbestämdheten är däremot en grundläggande komponent av marxismen och dess dotterideologier — det vill säga även av den socialdemokrati, som Jutterström själv företräder. Få tankegods äro så människofientliga som den politiska vänsterns.

För det tredje har vänstern alltid bekämpat rikedom men aldrig bekämpat fattigdom.

Ett lysande exempel av de två senare punkterna är det välfärdsstatsindustriella komplexet, vars anmärkningsvärt många politiker och byråkrater för sina försörjningar äro helt beroende av, att människor befinna sig i olika sorters sociala och ekonomiska utanförskap, företrädesvis hemlöshet och arbetslöshet. Likt alla andra byråkratier ägna sig även välfärdsstatsbyråkratierna både åt att upprätthålla befintliga problemata och åt att skapa nya problemata, så att byråkratien både kan bevaras och växa. Detta göra byråkraterna I symbios med vänsterns politiker, som göra allt för att bevara människors utsatthet och beroende av staten, så att dessa vänsterpolitiker må kunna köpa röster. Philip Johnston skriver om detta i The Daily Telegraph (11/1 2016):

The big difference is that at least Mr Cameron espouses the idea of aspiration for those low down the income scale, helping them to buy their own homes and freeing them from dependency on other taxpayers and state help. The Left cannot abide this because it removes the sense of grievance on which they rely for support. Maintaining that the country is racked by inequality, bedevilled by child poverty and bled dry by rapacious predatory capitalists is their own way of keeping the poor in their place. The Labour Party and a whole world of think tanks and academic disciplines would have nowhere to go without perpetuating the idea that cradle-to-grave welfarism is something to be embraced rather than lamented.

Ett enkelt studium av 1900-talets olika marxistiska experimenta giver insikten, att varhelst dessa har utförts, ha de medfört socialt, ekonomiskt, och miljömässigt elände. I många fall ha de dessutom inneburit allvarliga repressioner och rena folkmord.

Det är naturligtvis av största vikt att notera, att de marxistiska välfärdsstater, som ha ansetts vara någorlunda framstående i välståndsligan, ha infört sina marxistiska systemata, efter det industrialisation och kapitalism ha skapat den pekuniära rikedomen. Välståndet har alltså icke utvecklats och vuxit tack vare marxismen. Det har bestått förvånansvärt länge trots marxismen men det har också successivt eroderat, när vänsterns politik har börjat giva effekt. Socialdemokraterna ha icke byggt Sverige. De ha dömt Sverige till nedgång och fall. Måns Cederberg redovisar i sin artikel »Socialdemokraterna byggde inte Sverige« (Dagens Samhälle 17/9 2015) uppgifter ur samhällsdebattören Nima Sanandajis bok Scandinavian Unexceptionalism : Culture, markets and the failure of Third Way Socialism
(Institute of Economic Affairs, 2015).

Mellan 1870 och 1936 hade Sverige den högsta tillväxten i den industrialiserade världen. Från 1936 till 2008 var tillväxttakten endast på plats 13 av 28 industrialiserade länder. Sverige föll från plats fyra i välståndsligan 1975 till plats 13 i mitten av 1990-talet.

Socialdemokratins skadliga radikala “tredje vägens politik” varade från tidigt 1970-tal fram till tidigt 1990-tal. Högskattepolitiken slog hårt mot företagandet. Endast två av de 100 mest framgångsrika svenska företagen startades efter 1970. Av de 100 företag mest flest anställda har inget startat efter 1970.

Vad det marxistiska idéarvet har lett till i Sovjetunionen, Kuba, Zimbabwe, Nordkorea, Kina, Vietnam, Kambodja… Jutterström har all anledning att sänka brösttonerna och begrunda de lögner, som han sprider.

Förenade Konungarikets premiärminister the Right Honourable
David Cameron har uttryckt skillnaden mellan konservatism och marxism med närmast poetisk skönhet:

Conservatives stand for a simple truth: That true compassion isn’t giving people a benefits cheque — it’s giving them a chance.

Den fattige röstar med högern. Enbart den välbeställde har råd att vara politiskt vänsterorienterad.

Referentia

Cederberg, Måns. »Socialdemokraterna byggde inte Sverige«, i Dagens Samhälle 2015-09-17.

Johnston, Philip. »The welfarist Left wants poor people to be trapped in sink estates forever«, i The Daily Telegraph 2016-01-11.

Advertisements

God politiskt korrekt jul, dr Olsson!

När föreningen skall hålla
    sina seminarier
är det bra att kunna kontrollera
    sina fekalier.
Med denna stora gåva
kan du, det vill jag lova,
bespara omvärlden
    dina lakrimarier.

God jul, Stefan, önskar den Västerländska högern!

 

God kränkt svensk förtida jul!

God julaftonsmorgon, mina kära snöflingor, istrosor, och storförbrukare av toalettpapper. De senaste dagarna har jag varit så upptagen av förberedelser av julefirandet (som kommer att ske imorgon), att jag icke har hunnit kränka er lika mycket som vanligt. Igår ugnsbakade jag dock en juleskinka, och det kränkte säkert någon. Den är icke ens halal-slaktad, vilket nog är en dubbelkränkning av de überkänsliga muhammedanerna. (Buuhuu!)

Nu tänker jag dock taga igen alla dessa förlorade kränkningstillfällen genom att kränka extra många så här på dopparedagens morgon. »Dopparedagen« kallas för övrigt även första dagen av Thailands-semestern. (Se där! Vi börjar med ett sexistiskt skämt för att kränka några feminazister.) Här i The Keatington Suite​ kommer det icke att bliva en vit jul alls. Snön lyser icke vit å taken, men kallsuparna gnistra och glimma. Eller… Alla julefirare i sviten kommer ju att vara vita, men vi kommer icke att nöja oss med att lukta på glöggen och till det traditionella svenska julebordet, som självklart består av hemtillagade rätter, kommer juleöl att serveras. Så nu har jag kränkt även några alkoholprussiluskor.

Till julebordets julesnaps rekommenderas naturligtvis en traditionell svensk snapsvisa. För den, som icke kan någon sådan utantill kommer här en från mig till er alla. Melodien är »Idas sommarvisa« och kränkningsfaktorn torde vara minst elva å en tiogradig skala.

Muslimen som bor i Arabiland
han smusslar med sin arabesk.
Och hembrännar’n sätter på jäst och vann
och sockrar i lönndom sin mäsk.
Den ene han hotas av sin Koran;
den andre av ting och polis
men ingenting hotar en anglikan,
som dricker till Drottningens pris!

God kränkt svensk förtida jul, kära svenskar!

Det hade varit bättre att låta den svenska monarkien dö med värdighet

Tags

, , ,

Hjalmar Söderberg skriver i sin roman »Hjertats oro« från år 1909 om svenskarnas självdestruktiva drift att eftersträva historielöshet och göra sig kulturellt urarva följande: »I Stockholm blir en värdshusvärd sjuk om han inte får ändra om sin lokal hvart annat år.« Redan i början av förra seklet uppvisade svenskarna sålunda en rastlös trendnervositet. För svensken har framsteget blivit en dygd i och för sig och eftertanken har blivit ett tecken å en otidsenlig bakåtsträvan.

När rikets nuvarande regeringsform trädde i kraft i år 1975, övergav Sverige världens näst äldsta grundlag till förmån för världens mest utredda grundlag. Utredningsarbetet hade börjat redan under 1950-talet och det hade sålunda fortgått omkring 20 år. Vän av ordning kan då invända, att man här minsann hade berett tid för eftertanke genom en så lång utredningsperiod. Men det föreligger en väsentlig skillnad mellan framsteg och eftertänksam utveckling: Utveckling är mognad. Framsteg är bara ett steg framåt. Den svenska vänstern har alltid kört med sin bulldozer i full fart framåt, oavsett om vägen slutar och ett stup tager vid.

Orsaken till upphävandet av 1809 års regeringsform var naturligtvis icke regeringsformens dysfunktion. Regeringsformen från år 1809 är i stort sett väl avvägd. Orsaken var svenskarnas oförmåga att se sig själva som en länk i förbindelsen mellan forntiden och framtiden. Det svenska 1900-talets historia är historien om radikalismens förödande konsekvenser och 2000-talet har icke börjat bättre. Socialdemokraterna ha trots hävdanden om motsatsen icke helt övergivit sitt marxistiska arv. I sin strävan att göra människor beroende av den socialdemokratiska staten, så att politikernas makt kan upprätthållas utan nämnvärd opposition, ha de bland annat medvetet förstört människornas naturliga gemenskaper och historiska sammanhang. Detta har skett genom att fördärva kulturella institutioner, genom att skoningslöst demolera kulturbyggnader, samt genom att skambelägga hela det svenska kulturarv, som är äldre än Per Albins folkhem. Med nyvänsterns teorier om den vite mannens postkolonialistiska skuld, med postmodernismens sannings- och kulturrelativismer, och med identitetspolitiken har denna utveckling kraftigt eskalerat.

Att en av målsättningna med en ny regeringsform var att avskaffa monarkien är uppenbart. Att genomföra en så pass stor förändring över en natt i en tid med ganska starkt folkligt stöd för monarkien och dess folkkäre konung var uppenbarligen för riskfyllt även i efterdyningarna av 1968. Man behövde helt enkelt avskaffa monarkien men ändå låta den finnas kvar, så att man stegvis kunde rasera även detta kulturarv samtidigt som man tack vare den långa marschen genom institutionerna medelst ihärdig propaganda skulle kunna försvaga den folkliga uppskattningen av monarkien.

Torekovkompromissen i år 1971 löste problemet. Genom den skapade man en republik i monarkisk förklädnad; en bedräglig charad, som nästan skulle ha gjort teaterkonungen Gustav III stolt. Konungen fråntogos alla politiska befogenheter förutom ordförandeskapen i utrikesnämnden och i de informationskonseljer, som hållas vid särskilda tillfällen. I den nya regeringsformen regleras statschefens befogenheter – icke konungens. Olof Palme konstaterade belåtet, att den fullödiga republiken är blott ett pennstreck bort.

Samma år som beslut fattades om ny regeringsform begränsades regelverket, som omgärdar de svenska statsordnarna, kraftigt. Svärds- och Vasaordnarna lades helt vilande medan Kungl. Serafimerorden och Nordstjärneorden reserverades för utländska medborgare (dessa två senare ordnar kunna dock sedan i år 1995 förlänas även svenska konungahusets medlemmar). Republikens monarkiska förklädnad är en Potiomkin-kuliss, som trots allt icke får se för pampig ut; även den måste uppvisa progressivitet.

Nästa konstitutionella försvagning av monarkien vann laga kraft med ändringarna av successionsordningen i år 1980, då den nuvarande fullt kognatiska successionen infördes. Den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten såg denna förändring som ett sätt att rädda monarkien, dels genom att göra dess regelverk jämställt, dels genom att utöka antalet arvsberättigade till den svenska tronen. Kommunisterna inom VPK gjorde samma konsekvensanalys och voro därföre emot lagändringen. Konungen utbrast föga förvånande: »Kommunisterna är mina nya vänner eftersom de röstar emot kvinnlig tronföljd. Själv vill jag ha min son Carl Philip som efterträdare.«

Både de borgerliga och kommunisterna hade dock fel. Detta blev icke monarkiens räddning. Genom denna lagändring öppnade man i stället Pandoras ask och nu se vi de första konsekvenserna: På plats nummer två i tronföljden står fröken Estelle Westling, på plats nummer fem står fröken Leonore O’Neill, och på plats nummer sex står herr Nicolas O’Neill. Den kungliga glansen falnar både rejält och fort.

Liksom svenskarnas rastlösa framstegslängtan har orsakat den svenska monarkiens konstitutionella försvagningar, har även det svenska konungahusets egen desperata trendnervositet åsamkat den svenska monarkien allvarlig skada. Konungens valspråk pekar ut riktningen: »För Sverige – i tiden«. Men en monarki skall icke vara i tiden. En av monarkiens många förtjänster är dess tidlöshet. Monarkien manifesterar rikets förbindelselänk mellan forntiden och framtiden. Monarkien är vår historia, vår nutid, och vår framtid. Monarkien skall vara ett fast beskydd mot tillfälliga om än hårda vindar. Monarkien är kort sagt en fast och trygg punkt i en föränderlig värld. Nivelleringar i etikett, i hovprotokoll, och i äktenskapspolitik gynna icke en monarki, oavsett huru mycket den publicerade opinionen vill giva intryck därav.

En monarki kan aldrig vara folklig. En av monarkiens teoretiska legitimiteter är den majestätiska upphöjdheten, som uppnås genom exklusivitet. Om man vill ha en gymägares dotter som statschef, skall man ha en republik. De första generationerna av vårt nuvarande och ursprungligen borgerliga konungahus förstodo detta och förmådde att sluta förvånansvärt goda äktenskapsallianser. Denna medvetenhet var rådande inom hovet ännu under Gustaf VI Adolfs dagar och har i flera generationer skänkt legitimitet åt ett icke alls anrikt konungahus. Förfallets dammlucka öppnades av Konung Carl Gustaf själv, när han i år 1976 ingick äktenskap med en enskild mans dotter. Att han är man mildrar felsteget något, då detta innebärer, att samma hus har tronen i behåll. Nu stå emellertid tre olika släkter i tur att ärva tronen. Av dessa tre släkter ha två ingen som helst tradition av konungslig värdighet.

Det ligger en tragisk ironi däri, att den sista regenten av det nu regerande konungahuset är född på den dag, som mer än någon annan dag förknippas med den franska revolutionen och den franska monarkiens fall: Årsdagen av stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789. För den svenska monarkien hade det varit bättre att få dö med värdighet under den där höstnatten i år 1973. I stället bevittna de sadistiska svenskarna monarkiens plågsamma konvulsioner och dödsryckningar i en utdragen kamp mellan liv och död, där folklighetens respirator håller patienten vid liv i ytterligare något tag, ehuru alla veta, att slutet är både oundvikligt och nära förestående. För Sverige – i tiden.

Charles Keatington

Moslems in Halmstad: »The attack in Paris is a big lie!!!!!«

Tags

, , , ,

The website Halmstad Moské, claiming to be an independent but inspirational website for moslems in Town of Halmstad in Duchy of Halland in Kingdom of Sweden, has published on official statement, in which it is claimed, that the Islamist terrorist attacks in Paris actually are »a big lie« aiming to increase the so called »Islamophobia« in Europe. The statement follows in English (and my English translation is far better than the poor Swedish language in the original text).

There are more and more evidence, that the so called »terror attack« in Paris is nothing but a big lie! For example it is claimed, that one of the terrorists had forgot his identity card in the car, which they were driving. A »terrorist, who brings and also forgets his identity card is probably not smart enough to carry out such a professional terror attack. To make it even more exciting, they managed to escape from central Paris in a few minutes, which every normal big-city man knows is impossible, when one lives in a big city with millions of inhabitants. It usually takes hours!

If one further analyses the uncensored videos available at YouTube (vide http://youtu.be/6zdXj4FiZg0), where the wounded Police Officer lying on the ground is executed with a gunshot in his head, one quickly realises, that there is not a single drop of blood. If one lies with a bullet wound on the street, one would bleed severely, and if one does not do that, something would come out from a close gunshot in the head. The weapon is also pointed in the wrong direction.

Watch this clip, in many evidences from a recording from the roof, where the »act of terror« took place, are presented. http://youtu.be/QUuYSft1fOw

It smells like a new inquisition. Immediately after the fake attack the number of attacks and vandalising against Moslems increased all over Europe. Who is behind this and why? A couple of years or decades remain, before we will find out the truth. The only thing, we can say for certain, is, that life for Moslems in Europe will be harder, since these made-up attacks has led to an increase of Islamophobia and hatred towards Moslems and that various Super Powers use these »terror attacks« as an excuse for their invasion and plundering of Moslem countries resulting in hundreds of thousands of Moslems murdered, raped, and tortured. In addition to Moslem bloodshed this always with no exceptions result in many people converting to Islam. Welcome!!! There is a place in Paradise for us all; the mercy of Allah is unlimited!«

Promulgatio Officialis: The Anglican Church of Saint Margaret of Kesteven

Tags

,

According to some people—among others Mr. Mehmet Kaplan, who is a minister of His Majesty’s of Sweden Government—, it is disrespectful and offending to criticise holy scriptures and holy persons (prophets, saints, angels…). Therefore I hereby declare the foundation of the Anglican Church of Saint Margaret of Kesteven. I will be its first Archbishop. Information on my investiture will follow.

And don’t you dare criticise Maggie from now on!

CHARLES KEATINGTON

References
»Muslimska rådet i Sverige: Det här är ingen enskild händelse«, Dagen (2006-02-02).

Why I did not vote in the Swedish general election

To-day I am explaining in the Swedish Social Democratic newspaper Aftonbladet, why I did not vote in the Swedish general election this year. As you can see, I have adapted my language for the broader Swedish public and the editor has not only adapted the language even more but also shortened my article. Below you can read my original article.

Att avstå från att rösta är en protesthandling
Omid Massali oroar sig i en debattartikel (26/9) över det faktum, att över en million av de svenska väljarna avstod från att rösta i årets val. Han föreslår, att orsakerna kan vara antingen en negativ kritik av det rådande systemet eller sjukdom, som hindrar väljare att taga sig till vallokalerna. När han resonerar kring problemets lösningar, glömmer han dessvärre bort sin förra spekulation och håller sig enbart till den senare genom att resonera kring tekniska lösningar med hjälp av vår tids informationsteknik.

Jag vill uppehålla mig något kring Massalis förra föreslagna orsak: Att protestera genom att avstå. Jag är en av dem, som har avstått från att rösta i höstens båda val. Varför? Enkelt: What’s in it for me? Vart fjärde år jagas man ständigt och överallt – även i sitt eget hem – av politiker, som gör allt för att övertrumfa varandra i kampen om väljarnas gunst. Problemet är, att vi är många, som är stora förlorare i detta spel, därför att politiker köper röster genom transfereringssystemet och genom att lova kraftiga ingrepp i våra liv (alternativt att inte upphäva de existerande ingreppen). För politikerna är det väldigt viktigt, att svenskarna står i en beroende ställning till staten, så att politikerna kan fortsätta att kvittera ut sina arvoden och förmåner.

I sammanhanget är det viktigt att betänka ett allvarligt problem med valhemligheten: Envar väljare har möjlighet att skänka politikerna min makt över mitt liv. De allra flesta av väljarna gör också just detta –utan att jag har någon möjlighet att ställa dem till svars. När politikerna väl har fått sina mandat, ägnar de de fyrande kommande åren åt att med generöst tilltagna skattefinansierade arvoden i plånboken reglera mitt och andras liv, begränsa våra friheter, och deltaga i upprätthållandet av den inskränkta åsiktskorridoren; detta för politikerna så åtråvärda redskap för att få svenskarna att sitta stilla i båten och ro.

Jag har avstått från att rösta, därför att jag vet, att de svenska politikernas främsta intresse är makten över mitt liv – och naturligtvis alla arvoden och andra generösa förmåner. För att maskera detta använder man sig av ett antal av positivt värdeladdade signalord, som tillsammans konstituerar den så kallade svenska värdegrunden. Problemet är, att man använder dessa signalord i fel betydelse. Man pratar exempelvis mycket om ‘tolerans’. Man säger, att det är viktigt att vara tolerant, och att toleransen har ökat i Sverige under de senaste decennierna. Det är fel. Det är acceptansen, som har ökat i fråga om exempelvis sexuella minoriteters rättigheter. Toleransen – förmågan att utstå sådant, som man inte gillar – har inte ökat. Den synes snarare ha minskat konstant under de två senaste decennierna.Ett utmärkt exempel är jämställdhetsdebattören Pär Ström, vars negativa kritik av den vänsterextrema ideologien feminismen blev utsatt för så allvarliga aggressioner och personliga påhopp, att han tvangs sluta att deltaga i den offentliga debatten. Det svenska samhället är skoningslöst konformistiskt.

Man talar om solidaritet, när man egentligen menar hård överbeskattning och anmärkningsvärda frihetsinskränkningar. Solidariteten springer inte ur statens gevärspipa. Man säger, att man gillar olika, när man egentligen menar, att man gillar dem, som tycker som man själv: Om man inte får plats i åsiktskorridoren, får man heller ingen plats i svenska samhället, trots att man hävdar, att alla skall medverka i samhällsbygget och vara en del av samhällsgemenskapen. Begreppet ‘värdegrund’ är sålunda egentligen bara ett verktyg för att utestänga dem, som inte passar i den snäva svenska modellen, där alla måste vara gjutna i samma form.

Jag tror inte, att regeringsskiftet kommer att innebära några väsentliga principiella skillnader. Alliansen vann valet 2006, sedan moderaterna hade blivit nya och transformerats till ett socialdemokratiskt parti. Visst har Alliansen genomfört vissa viktiga reformer som exempelvis jobbskatteavdraget, Rut, och avregleringen av apoteksmonopolet. I övrigt har Alliansen emellertid inte vågat avskaffa varken de frihetsinskränkande och skadliga regleringarna eller den för enskilda människor destruktiva byråkratien. Man har heller inte gjort det minsta försök att slå ned åsiktskorridorens järnhårda väggar.Om jag skall sammanfatta Alliansens åtta år vid makten, är begeppet ‘förvaltning’ det första, som jag kommer att tänka på. Man har till största delen bara förvaltat det socialdemokratiska systemet.

Så varför skulle jag rösta, när valet stod mellan sju socialdemokratiska partier och två kommunistiska, varav alla är intresserade enbart av höga arvoden och av sin egen makt över mitt liv? What’s in it for me?

Oskyldiga hästar angrep vänsterextremister i självförsvar

Tags

, , , , ,

Det är mycket gnäll och gråt å nyo i Sverige. Några stackars vänsterextre…
Förlåt, godhetskämpar ha råkat ut för brutalt polisövervåld under sin ädla kamp mot dödslägerkommendantnazisterna i Volksbewegung SvP. Djävla fascistpolisstat, icke sant?

image

Man kan ju också välja att taga av sig sina illröda och hätska stalinistglasögon och beskåda saken nyktert.

Huru många av er ha suttit å en stressad (och månne panikslagen) häst? Det har jag gjort. Många gånger. Sex hundra kilogrammata av ben, kött, och muskler, som bestämt vilja bort från faran. När en stressad häst rycker fram, flyttar man sig eller står sitt kast. Den, som hävdar, att polisen red över demonstranterna för att medvetet skada dem i tumultet i Limhamn, saknar grundläggande kunskaper om hästar. Hästen är ett flyktdjur, emedan hästen också är ett bytesdjur. Det ligger sålunda djupt rotat i hästens natur att fly från faror och stress. Föga förvånande bedömde de ofrivilligt tjänstgörande hästarna flygande gatustenar och ballonger fyllda av frätande ammoniak, som den aggressiva vänstermobben kastade mot hästar och människor, vara en sådan situation. Jag är icke det minsta förvånad över dessa händelser och jag beskyller varken ryttarna eller hästarna. Kålhuvudena till vänsterextremister, som troligen äro uppvuxna med sina akademikerföräldrar i en välbeställd villaförort och aldrig ha sett ett häst i verkligheten, må skylla sig själva.

Referentia
Assarmo, Bitte. »Han ville ta med kullager – ‘Så hästarna bryter benen’«, Nyheter Idag (2014-08-24).
—. »Kastade frätande ammoniak mot polishästar – Veterinär: ‘Livsfarligt’«, Nyheter Idag (2014-08-23).
»Flera skadade vid nazistmanifestation«, Svenska Dagbladet (2014-08-23)
Holender, Robert & Löfgren, Emma. »Motdemonstranter skadade vid nazistmanifestation«, Dagens Nyheter (2014-08-23)

»Hey, I don’t like this post. Please remove it.«

Tags

, , , , , , , , , , , , , , ,

I always cheer up immensely, if an attack is particularly wounding, because I think, well, if they attack one personally, it means, [that] they have not a single political argument left.

Thatcher is deadThe Late Right Honourable Margaret Thatcher, The Baroness Thatcher of Kesteven, L. G., O. M., P. C., F. R. S. (1925–2013), is still a true inspiration. Being a person of strong and deep-seated convictions and hence with her own opinions honestly and firmly rooted in these convictions, rather than a consensus politician ready to sell out her soul in exchange for popularity and career, she was not only heavily criticised by her opponents, but also actually bullied, harrassed, and personally attacked with very mean argumenta ad hominem. This did however not kill her, but it rather strengthened her in her conviction of being right; to challenge the prevailing Weltanschauung and thought-system is always considered threatening to those benefiting from the status quo. The Baroness Thatcher’s refusal to compromise with her convictions provoked so much anger and animosity—and even pure hatred—within the Left-wing movement, that the Leftists persecuted her to her grave. We all remember the disgraceful »Ding, dong! The witch is dead!« Campaign.

The true nature of the tolerance and of the pluralism of the Left.

The true nature of the tolerance and of the pluralism of the Left.

Toleration‘ (or ‘tolerance’) is a favourite concept of the present-day Left. Almost every single Left-leaning view can be motivated with ‘toleration’. That means on the other hand of course, that almost every single Right-leaning point of view is per definitionem intolerant towards others. This is in the socialist mind universally true. The Leftists seem however unaware about the embarrassing fact, that they have misunderstood the semantic references of the concept of tolerance. When the post-modernist Left endorses same-sex marriages, it is not about tolerance. When the post-modernist Left cuddles with Islamist terrorist, whether in the Middle East or in Europe, it is not about tolerance. When the post-modernist Left joins the Pride parades all over Europe, it is not about tolerance. All these stances derive from the very ideological foundation of the post-modernist Left. Tolerance on the other hand is to endure, what one does not like.

Diversity‘ and ‘multiculturalism‘ are two other favourite concepts. These three concepts are intimately linked in the present-day socialist rhetoric, but while toleration is the means, the diversity and the multiculturalism are the ends per se. Put to-gether they are the present-day post-modernist Leftists’ sharpest theoretical and rhetorical weapons in their War on Civilisation. As usually the ends justify the means—and in this case the means is given a very wide interpretation. Why do we have to abide the exercision of the quite unnatural idea, that there are no sexes but only genders, and that one can be a man in a woman’s body? Toleration. Why do we have to not only tolerate but also embrace the re-definition of the concept of marriage? Diversity. Why do we have to not only tolerate but also accept Islamisation of the Civilisation? Multiculturalism.

And what will happen, if one opposes to this and persists to have an own and independent opinion? Well, you can start with asking Mr Brendan Eich. Just until recently Mr Eich was the Chief Executive of Mozilla. Mr Eich was however been forced to resign both as Chief Executive of Mozilla and as Member of the Board of Mozilla Foundation. The cause of his downfall is not incompetence or neglect, but having publicly expressed his view on same-sex marriage.

This is actually more problematic than people seem to realise and admit. On the one hand personal boycotts are a perfectly legitimate phenomenon in a free market economy, but on the other hand one should also be honest and say, that one does not want freedom of expression. One cannot both condemn the Supreme Sacred Congregation of the Roman and Universal Inquisition‘s house arrest sentence for heresy of Galileo Galilei and defend the present-day ostracism of people of opposing opinions to the temporary politically correct δόγματα. Is this really the society, we want? Is government by fear and silencing compatible with freedom?

(For the record: I think, that neither of these opinions—for or against same-sex marriage—is unproblematic. I will probably get back to that question in another article.)

But what is the real end, the post-modernist Left is trying to obtain? If one disperses all the smoke-screens, one can see it bright and clear: the destruction of the Civilisation, which has been our European home for thousands of years.

One does however not have to be a high profile and controversial Tory Prime Minister of the United Kingdom of Great Britain and (Northern) Ireland to be the target of the wrath and hatred of the Left. One of my points here is, that this intolerant tolerance of the Left strikes down people on every level of the society. Here are a few examples.

In a letter from 9th of May, 2010 A. D. Micael Johansson in Enköping makes his case and shows his tolerance in poorly written Swedish.. It is needless to say, that I did not reply to his letter. »I have seen pictures of you on the Internet, you look like an upper-class person, but i think, that you fundamentally is less blue.blooded than me.  Stop play nobby and come back to reality. According to my statement you are a Bloody idiot.«

In a letter from 9th of May, 2010 A. D. Micael Johansson in Enköping makes his case and shows his tolerance in poorly written Swedish. It is needless to say, that I did not reply to his letter. »I have seen pictures of you on the Internet, you look like an upper-class person, but i think fundamentally you is less blue.blooded than me.
Stop play nobby and come back to reality.
According to my statement you are a Bloody idiot.«

2013-12-18 Meddelande från Salar Atroshi

 

A. D. 2010 Victoria, Crown Princess of Sweden, married Mr Daniel Westling. Having been an engagé of the Swedish Monarchist League (Förenade Monarkister), I was interviewed both by newspapers and radio programmes. Expressing conservative and traditionalist or »old-fashioned« opinions comes with great sacrifices in a country, that calls itself »the most modernist country in the world«. I did not have to wait long, before I got an… eloquent letter from a representative of the Swedish plebs. You can read it here to the left.

Nowadays the International Thought Police has a close and intimate cooperation with among others Facebook in order to silence opponents of the politically correct thought-system. By some simple clicks one has reported a Facebook post to the Facebook Thought Police and sent the poster a clear and forceful message: »Hey, I dont like this post. Please remove it.«.

So what are these Facebook posts about? What was so provocative and controversial, that people felt an irresistable urge to report them? Well, in the first post I publicly declare, that I do not want telemarketers to call me and I also link to the Facebook page of Viafone, id est the telemarketing company, which had disturbed me a couple of times. Viafone’s owner did not appreciate that and urged me to remove the post.2014-03-11 Meddelande från Julia Fridmar

The second example is from a Left-wing campaign page at Facebook. In a comment I say, that Mrs Gudrun Schyman is a communist and that communism is misanthropic. I also say, that I do not pity the communist terrorist Showan Shattak. I basically just told the truth and »during times of universal deceit, telling the truth becomes a revolutionary act« (George Orwell, 1903–1950, attrib.). However as Sir Winston said, »[t]he truth is incontrovertible. Malice may attack it, ignorance may deride it, but in the end, there it is«.

The last example in this article is Miss Louise Fornmark’s reaction to my2014-03-15 Meddelande från Dadda Louise Fornmark defence of Mr Stewart Green. Criticising feminism — the new state religion of Sweden — is at the moment one of the most serious crimes, one can commit in Sweden. Being a common sense anti-feminist is in present-day Sweden the same thing as being a misogynist torturer of women. Hence little Miss Fornmark could of course neither accept, nor tolerate, that anyone disagrees with her totalitarian, Marxist agenda.

As Voltaire (1694–1778) actually did not write: »I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.«.

This is the true essence of tolerance: whether or not you like another person’s opinions or choices, you acknowledge his right to have and express these opinions and his right to make these choices.

If on the other hand the examples discussed in this article is what you call ‘toleration’, I will proudly call myself ‘intolerant’. Hey, I don’t like your intolerance. Please remove it.

Charles Keatington